Skidskytteskolan

Kraven på utrustningen i dagens skidskytte är höga. För att kunna ha en god chans till att återkommande skjuta träff så krävs, förutom en god teknik, att gevär och ammunition ger god precision. Här kommer vi presentera den viktigaste och nödvändigaste utrustningen, samt även hur utrustningen bör skötas.

Vapnets delar & inställning

Alla skidskyttegevär är i grunden uppbyggda på samma sätt. Skytten anpassar sedan vapnet utifrån fysiska förutsättningar och särskilda önskemål.

Anpassning av geväret

Rätt anpassning av geväret är av stor vikt för att överhuvudtaget ha förutsättningar för att skapa stabila skjutpositioner. I regelverket finns angivet vilka mått och begränsningar som gäller för geväret. Reglerna ger utrymme för att göra individuella anpassningar av vapnet. Kolvlängden är bland de viktigaste anpassningarna, och ett bra utgångsläge är om man sätter bakkappan i armvecket så bör handen nå pistolgreppet och avtryckaren naturligt.

Kindstödets uppgift är att ge huvudet stöd under riktningsfasen. På de allra flesta gevär går kindstödet att justera. Ögat skall utan svårighet kunna se rakt in i dioptern och genom riktmedlen. Detta skall ske utan att kinden behöver pressas mot kindstödet med allt för stor kraft. Trycket på kindstödet bör komma uppifrån, och vara så litet som möjligt i sidled.

Bakkappan är den del som skall ha kontakt med skyttens axel. Den överför den rekylrörelse som bildas i vapnet vid avfyrningen till skyttens kropp. Därför är det viktigt att kontakten mellan bakkappa och axeln är tydlig och stabil. Det är bra att bakkappan är utformad i en mjuk form, utan tydliga och vassa kanter. Dessutom bör materialet ytterst på bakkappan vara av sådan typ att bakkappan får ett bra grepp. Många skyttar väljer att använda sig av krokar på bakkappan. Detta kan vara för att få dels bättre stöd, dels att snabbare hitta rätt positioner. Det finns dock vissa risker med att använda krokar. Dels kan krokar minimera skyttens förmåga att anpassa sin skjutposition utifrån yttre förhållanden. Dels kan det även ge skytten en falsk trygghet, då rekylupptaget mellan vapnet och axeln kan påverkas negativt. Det rekommenderas att lära in tekniker och ställningar utan krokar inledningsvis. När ställningarna och teknikerna är stabila kan krokar introduceras.

Vapentyper

Det finns idag 3 typer av gevär som används under träning och tävling i skidskytte. För juniorer och seniorer är det krutgevär som fungerar som tävlingsvapen. För ungdomar kan det vara antingen krutvapen, luftgevär och i mer sällsynta fall elektroniska gevär som används i tävlingssammanhang. Alla tre vapentyper fungerar bra att använda i träningssammanhang. Det finns dessutom specialanpassade vapensystem för olika typer av funktionsnedsättningar.

Krutgevär

Krutgeväret som används i skidskytte är ett så kallat korthållsgevär. Med det menas att det är anpassat för korta skjutavstånd. När ett gevär av denna typ avfyrar ett skott så sker några snabba rörelser inne i geväret. Det är viktigt att dessa rörelser sker så snabbt som möjligt för att minimera rörelserna i vapnet från de att skytten avfyrar till att kulan lämnar pipan. Avtryckaren utlöser en fjäder som släpper iväg ett slagstift mot patronen i patronläget. När slagstiftet träffar patronens bakdel så utlöser tändsatsen en explosion, som antänder krutet. När krutet förbränns så omvandlas krutet till gas som har betydligt större volym än den fasta formen. Trycket inne i patronen ökar ca 2000 gånger och kulan eller projektilen trycks iväg med en hastighet av ca 330 meter i sekunden (1188 km/h). När skottet avfyras så bildas en kraftig ljudsmäll. Tänk därför på att skydda hörseln med någon form av hörselskydd i samband med skyttet.

Ammunitionen till geväret har kalibern 5,6 mm (.22). Patronen består av en vaxad blykula och en hylsa som krutet ligger i. Kulan väger cirka 2,5 gram. Det kan vara stor skillnad i precision mellan olika sorters ammunition. I kyla kan skillnaderna bli ännu större då krutet och vaxet kan påverkas av låga temperaturer. Därför kan det löna sig att i kyla testa lite olika sorters ammunition så att pipan och ammunitionen tillsammans ger en god precision.

Repeteringsmekanismen eller slutstycket kan se lite olika ut på olika gevär. Oavsett typ så är slutstyckets funktion att genom en repeteringsrörelse spänna fjädern till slagstiftet, föra in en ny patron i patronläget samt att efter skottet dra ut och kasta iväg den förbrukade patronhylsan. Eftersom slagstiftet upprepande utsätts för ganska stora krafter så kan det hända att det går av. Då behöver slutstycket öppnas upp för att kunna sätta i ett nytt slagstift. Om man inte själv har kunskap krig detta, rekommenderas att man tar kontakt med en vapentekniker eller person med rätt kunskap.

Luftgevär

Det finns två typer av luftgevär. Dels de som drivs av komprimerad luft som kommer från en påfyllbar- eller utbytbar tub på vapnet. Sen finns även enklare typer av luftgevär där luften förkomprimeras med hjälp av en ladd arm. Det finns en del typer av luftgevär med en form av magasin som gör geväret och handhavandet relativt lika de krutvapen med magasin som används i skidskytte.

Luftgevären är ett bra alternativ för att lära in grunderna i skytte. De tekniska kraven för att skjuta bra skott är lika de som krävs vid skytte med krutgevär.

Det finns en hel del fördelar med att skjuta luftgevär för ungdomar och nybörjare. Dels så är reglerna för förvaring och kraven på skjutplatsen enklare än för krutgevär. Det finns dock ändå lagar och regler angående luftgevär som föreningar, ledare och aktiva behöver känna till. Säkerhetsarbetet skall alltid vara samma som vid skytte med krutgevär. Detta för att det trots allt avfyras en kula som kan orsaka viss skada, samt att rätt handhavande och rutiner skall läras in till dess att skytte med krutvapen skall ske.

Ammunitionen för luftgevär är i kalibern 4.5 mm (.177) och den skall vara tillverkad av bly eller annat mjukt material. Det finns en hel del olika fabrikat och kvalitéer där dock priset kan variera kraftigt. Fördelen med luftgevärsammunitionen är att den är avsevärt mycket billigare än ammunitionen till krutgevären.

Elektroniska gevär.

Det finns idag ett ganska stort antal olika typer av elektroniska gevär. Dessa fungerar genom det skickas signaler mellan vapnet och måltavlan, och i och med att skytten avfyrar så beräknas träffen utifrån siktbilden i avfyrningsögonblicket. Träffen visas oftast på en skärm eller monitor, men det finns även självmarkerande skjutmål. Det finns även elektroniska vapen anpassade för synskadade, och då använder skytten en ljudsignal för att avgöra när siktbilden är korrekt.

Elektroniska gevär kan vara ett bra komplement i träningen för alla aktiva. Det kräver i sig ingen speciell säkerhet eller förvaring. Under skytte så bör dock alltid samma säkerhetsregler gälla som vid skytte med krutgevär. Detta för att alltid befästa rätt rutiner och handhavande vid skytte momentet.

En stor fördel med dessa gevär är att de inte tillför någon kostnad för ammunition. Men ett elektroniskt gevär kan aldrig helt likna skytte med krutgevär eller luftgevär då det inte finns någon projektil som i skottögonblicket skall färdas genom pipan och fram till skjutmålet. Eftersom att det inte skapas någon kraft som skall driva någon projektil fram i pipan så bildas heller ingen rekyl i vapnet. Elektroniska vapen är alltså ett bra komplement i träningen, men skytte bör även bedrivas med antingen krut- eller luftgevär.

Riktmedel

Diopter.

Diopterns uppgift är att skapa skärpedjup, d.v.s. hjälpa ögat att se föremål skarpt trots att de befinner sig på olika avstånd. I dioptern sitter diopterhålet. Vilken hålstorlek som ger bäst skärpedjup är individuellt, och påverkas även av de yttre ljusförhållandena, men ligger normalt kring ca 1,0 mm. På dioptern finns skruvar för justering av diopterhålet i höjd- respektive sidled. Genom att vrida på skruvarna så flyttas diopterhålet, och träffläget på måltavlan kan justeras. Ett knäpp på dioptern motsvarar vanligtvis ca 3 mm förflyttning av träffbilden, men det kan variera något mellan olika dioptrar.

För att komma ihåg åt vilket håll skruvarna skall justeras så kan man använda sig av ”tum knepet”. Peka med tummen åt det håll som träffbilden skall flyttas. Åt det håll som du böjer in fingrarna i handen skall skruven skruvas. För den tyska Anschutz dioptern så används höger hand. På den ryska Ishmazh dioptern så används vänsterhand.

Korn.

Kornet sitter monterat i en korntrumma som har till uppgift att skydda kornet mot stötar och yttre påverkan. Det vanligaste kornet är ett ringkorn, men det förekommer också ändra varianter som t.ex. stolpkorn. Kornet ska hjälpa skytten att klart visa när geväret är riktat mot måltavlans mitt. Storleken på ringkornet är individuellt och bör anpassas till rådande ljusförhållande. Vid starkare ljus används mindre korn ring, och vid dimma eller mörker så bör kornstorleken ökas. Normalt är dock en korn diameter på 3,0–3,4 mm. Även tjockleken/bredden på själva ringkornet kan vara olika, men är normalt mellan 1,3–1,7 mm. Det är viktigt som skidskytt att testa hur olika typer av ringkorn påverkar skyttet och riktningen i olika ljus och väderförhållanden.

Ballistik och yttre påverkan

Ballistik innebär bland annat läran om avfyrade projektilers rörelse i lufthavet. För att skapa en förståelse för hur kulan påverkas under sin färd mot målet så kan det vara bra att ha en förståelse för de krafter som påverkar kulan.

Ballistik

När skottet avfyras så skapar explosionen i patronen ett gastryck som trycker kulan fram genom pipan. För att stabilisera kulan under sin färd så skapas en rotation av kulan genom att pipans insida har spiralvridna räfflor i loppet. Så fort kulan har lämnat pipan så avtar den kraft som trycker kulan framåt. I stället så bromsas kulan upp av luftmotståndet, samt dras ner mot marken av jordens dragningskraft. Kulan färdas alltså inte rakt efter den siktlinje som skytten ser i riktmedlen, utan stiger till en början i sin färd mot målet. I takt med att kulan påverkas av luftmotståndet och dragningskraften så faller kulans bana något innan den träffar målet. Kulans högsta punkt över marken befinner sig således närmare målet än pipans mynning.

Vindpåverkan.

Den kanske vanligaste yttre påverkan som en skytt behöver ha kunskap om är vinden. Det krävs relativt lite vind för att kulans bana skall påverkas, och om inte korrigering av riktmedlen har skett kan resultatet lätt bli ett bom skott trots att alla andra moment utförs korrekt. För att lära sig att hantera vind krävs kunskap och erfarenhet. Kunskap för att förstå hur vinden påverkar beroende på vindriktning, och erfarenhet för att bedöma hur riktmedlen skall korrigeras. Om vinden kommer rakt från sidan så påverkas kulan dels i sidled, men även till viss del i höjdled. Eftersom att kulan roterar åt höger så ”klättrar” kulan lite på vinden om den kommer från höger. Alltså flyttas träffbilden till vänster och lite uppåt. I motsats till detta så vill kulan sjunka lite om vinden kommer ifrån vänster. Om vinden kommer rakt mot eller rakt med kulans bana så påverkas kulan marginellt.

Det är viktigt att hela tiden arbeta med att läsa av och bedöma vinden. I takt med att skytten får mer och mer erfarenheter så kommer skytten mer eller mindre instinktivt att kunna reagera på vinden. Förutom att skruva på dioptern så finns även en annan möjlighet att korrigera riktmedlen på grund av vind eller andra yttre omständigheter. Det är då skytten genom att ”hålla” d.v.s. fel riktar för att kompensera vinden. Detta kräver dock mycket erfarenhet och kunskap innan det rekommenderas.

För nybörjare och mer ovana skyttar rekommenderas att först lära sig att skruva på diopter vid kompensation för vind. Hur mycket som skytten behöver kompensera för vindpåverkan är något som varje skytt måste skaffa en egen uppfattning och erfarenhet om, för att själv kunna agera vid behov.

Påverkan av ljus.

Ögats förmåga att kunna fokusera på riktmedlen och måltavlan är viktig. Om ljusförhållandena förändras så anpassar ögat sig till de nya ljusförhållandena, och detta kan ge förändringar i träffbild. Varje individ är unik och därför är det näst intill omöjligt att säga hur varje skytt påverkas av ljusförändringar. Det gäller att vara uppmärksam och ta med sig de erfarenheter som ges för att kunna få kontroll på hur ljusförändringar påverkar.

Om solen lyser starkt på metalltavlorna kan även det ge en viss påverkan på träffbilden. Eftersom träffytan på metallmålet sitter någon cm innanför den vita yttre plåten så bildas lätt skuggor på den svarta pricken. Ögat upplever då den upplysta delen av pricken som skarpare och på så sätt kan siktbilden påverkas trots att den upplevs som centrerad. Vid inskjutning på papptavlan så är helatavlan i samma plan, och ingen skugga bildas på pricken. För att kunna komma ihåg hur detta fenomen påverkar träffbilden så brukar man säga att ”solen trycker skotten bort från sig”. Exakt hur mycket träffbilden påverkas kan vara olika och det gäller för varje skytt att lära sig hur han/honpåverkas i dessa situationer.

Avtryckarmekanismen
Som det är beskrivit i texten tidigare så är avfyrningen ett av de viktigaste momenten under skyttet. För att kunna genomföra en bra avfyrning så är det viktigt att skytten hittar ett sätt att jobba medavtryckaren och avfyrningen som känns bra. Genom att justera inställningar på sin avtryckarmekanism kan en skytt anpassa sitt tryck ganska mycket. Avtrycksvikten, alltså den minimala vikt som tillåts för att skottet skall gå av, är på 0,5 kg. Detta är i grunden en säkerhetsregel som skall minimera vådaskott. Normalt ligger avtrycksvikten på ca 0,55–0,6 kg

Normalt delas trycket in i 3 faser. Förtryck, tryckpunkt och eftertryck. Förtrycket kan ställas in i både längd och vikt. Förtrycket leder skytten in till den tryckpunkt där skytten kan hålla kvar under finriktningen. Ju närmare tryckpunkten är den punkt då skottet går av, desto mindre tid och kraft krävs för skytten för att trycka/krama till avfyrningspunkten. Eftertrycket är fasen omedelbart efter att skottet avfyrats. Den fasen går att justera i längd. Exakt hur avtryckarens olika faser skall ställas in beror mycket på skyttens egen känsla. Dock så bör alla börja med en ganska neutral inställning med ett förtryck som är relativt lätt så att skytten lär sig att hitta tryckpunkten.

Vapenvård

Vapenvård är ett viktigt moment för att bibehålla vapnets precision och funktion.

Innan varje skyttepass bör bössan ses över så att allt fungerar som det ska. Skruvar bör kontrolleras så att de är korrekt åtdragna. Eventuell olja bör avlägsnas ur pipan.

Efter skytte så finns förbränningsrester av krutet kvar i pipan. Om inte dessa förbränningsrester avlägsnas så kommer de ganska snabbt att påverka precisionen och pipans livslängd negativt. I skidskytte så utsätts även vapnet för en hel del fukt i samband med regn, snö och kondens då ett kallt vapen tas in i värme. Fukten tillsammans med krutets förbränningsrester gör att stålet i pipan rostar väldigt fort. Därför är det viktigt att vapenvården genomförs omedelbart efter ett avslutat skyttepass.

Förutom pipan så finns det en hel del andra funktioner på vapnet som behöver regelbundet behöver ses över för att garantera vapnets funktion.

Innan skytte

Detta bör kontrolleras innan varje skyttepass för att säkerställa vapnets funktion och precision. Kontrollera att lådskruvarna är korrekt åtdragna.

 Kontrollera att dioptern och diopterhålet sitter fast ordentligt. Kontrollera att korn och korntrumma sitter fast ordentligt.

 Se till att remmar och selen sitter som de skall och är ordentligt fastsatta.

 Dra ur eventuell skyddsolja ur pipan

Daglig vapenvård

Detta bör göras efter varje träningspass eller efter dagens sista pass om man skjuter mer än en gång/dag. Om det är på vintern skall geväret tempereras, för att undvika kondens, innan vården genomförs.

 Dra någon eller några proppar eller linnelappar genom pipan med snöre eller stång så att alla lösa krutrester dras bort.

 Applicera lite olja på en propp eller linnelapp och dra genom pipan med snöre eller stång ett antal gånger. Vänta sedan någon minut så att oljan hinner göra lite nytta. Använd en vanlig neutral vapenolja.

 Polera nu med rena proppar eller linnelappar tills de kommer ut hyfsat rena från pipan igen. Om geväret skall användas inom kort och kommer att förvaras i en torr miljö kan man sluta här.

 Om geväret skall transporteras eller kommer att förvaras i en fuktig miljö bör man applicera ett tunt lager olja i pipan. Detta måste dock poleras bort med proppar eller linnelappar innan man skjuter nästa gång.

Regelbunden Vapenvård.

Detta bör göras med jämna mellanrum. Ett lagom intervall är att genomföra detta efter att det är skjutet ca.500 – 600 skott i en pipa.

 Dra någon eller några proppar eller linnelappar genom pipan med snöre eller stång så att alla lösa krutrester dras bort.

 Applicera lite Solvent på en propp eller linnelapp och dra genom pipan med snöre eller stång ett antal gånger. Vänta sedan ca 10 minuter så att preparatet hinner lösa upp fastbrända krutrester, (vänta max 20 min). Polera med en mässingsborste eller filtproppar med mässingsspån genom pipan under tiden som solventen verkar. Om mässingborste används skall man se till att den är ren och rak så att den inte skadar pipan. Om filtproppar med spån i används kan man applicera solventen direkt på filtproppen. OBS, gör inte detta kvällen innan en tävling då de första 5-10 skotten kan variera lite innan pipan har stabilisera sig igen, detta kan då verka störande under inskjutningen.

 Polera nu med rena proppar eller linnelappar tills de kommer ut hyfsat rena från pipan igen. Om geväret skall användas inom kort och kommer att förvaras i en torr miljö kan ni sluta här. Om geväret är riktigt skitigt kan ni tvingas göra om momentet med solventen en gång till.

Oregelbunden vapenvård

 Någon eller några gånger/år bör dioptern mätas upp med en mät-klocka. Passa också på att ”smörja” in dioptern med gun coating, detta ger ett bra rostskydd som förlänger livslängden på dioptern.

 Några gånger per år bör slutstycket plockas i sär och rengöras, samt smörjas med förslagsvis Gun coating för att säkerställa att slutstycket fungerar som det skall och att det går lätt att repetera.

 Om träning har skett i kraftigt regn börstocken och systemet delas och torkastort. Det är inte bra om det finns olja eller vatten mellan systemet och stocken, detta kan försämraprecisionen.

 Om pipan har börjat bli sliten, riktigt smutsig eller om den skjuter sämre än normalt kan man behöva polera pipan med polerpasta. Detta kräver en hel del kunskap och arbete, och det är därför lämpligt att kontakta en vapentekniker för vidare instruktioner.